tjoflöjt.

Nu var det gryyyymt längesedan jag skrev i min blogg! Ber om ursäkt till alla som följt den och som desperat tittat varje dag för att se om det kommit nya visdomsord!!

*host*
eller hur..

Hursomhelst, jag sitter på pappas båt nu. Vi ska fira jul på båten när den har lagt till i Tyskland, vilket den gör imorgon.
Mitt liv är hemskt och deprimerande.

Alexander åkte tillbaka till ryssland i torsdags. Sista gången vi träffades var för lite mer än en vecka sedan. Sorgligt sorgligt.
Det värsta är att jag tänker på honom i tid och otid. Och det brukar sluta med hysteriska gråtanfall. Inte kul alls.
Jag minns ju de bra grejerna, för, ja, det fanns väl inte direkt några dåliga grejer. Att han snarkade så jag blev lomhörd var ju bara sött på något vis.
Dock ingen man hade stått ut med i ja.. mer än 5 minuter.
Och när jag tänker på de gånger vi idkade otukt så vill jag bara dö. Det var ju så underbart!
Det var nästan det enda jag gjorde.. Fan..
Varför är jag så fruktansvärt kåt?!
Det är ju skitjobbigt!!
Dock blir jag det ju bara med såna jag tycker om, men det är fan inte bra det heller.
Då blire bara sex sex sex sex seeex.
Borde gett Alex en tröja där det stod: UTBRÄND


Men men, nu ska vi gå och äta.
I'll stay in touch with ya' all!!

Cya!

I skolan..

Åhoppsansa.
Jag sitter i skolan och har håla.
Perfekt att sitta och pilla med bloggen.
Jag har inte skrivit så mycket på senaste tiden. Varför vet jag inte riktigt. Men jag antar att det beror på typ... brist på aktivitet och intresse :D.

Jag saknar iallafall Alex. Jättemycket.
Men han kommer kanske nästa vecka *hoppas*
Och då SKA han sova hemma hos mig :)
Annars tror jag nog att jag flippar ur totalt på mina föräldrar.
Jag undrar vad de skulle säga om .. oss..
Jaja, den dagen den sorgen.
De tycker ju om honom såhär långt.
Pappa hjälpte ju tillochmed honom med bilen.
Även fast mormor inte kan så mycket engelska så tror jag de kom överens ändå.
Har nog aldrig sett mormor så tyst vid matbordet som när Alex åt med oss :D
Men men. Såäre ibland.

Hursomhelst, vanlig torsdag i skolan. Vaknade klockan 8 utav att mamma väckte mig. Hade ju helt glömt att ställa larmet *skylla på Alex, eftersom vi skickade sms till varandra*.
Men jag kom iallafall upp. Plattade håret, hällde upp kaffe i ett coca-cola glas (<3) och tog mina små söta piller.
Sen vare bara hopp i väg till skolbussen och stå i blåsten och vänta på den.

I skolan.. ja.. det har inte hänt mycket kul egentligen. Eller jo, jag tyckte att kemin och matten var otroligt kul att jobba med idag. Kände verkligen att jag förstod, och det var inte så svårt som det brukar vara :)
Tillochmed så man blidde lite lessen i ögat när man skulle lägga ihop *störd*.

Om en kvart (13:30) ska vi på något som heter Framtidståget. Ska la bli intressant.
Och nästa vecka måste jag upp till hästarna, för jag saknar dom massor.
Visserligen gör jag inte mycket med dom. Klappar dom på mulen och ja.. pratar töntigt med dom.
Men.. såäre...

Mycket jag skrev nu. Vad tråkigt. För det var inte så mycket intressant.
Men äh, LEV MED DET!

Jezz, signing out..!

Zåeemg..

Palla att folk tar illa upp.
Sanningen gör ont, jag vet.
Deal with it.

Och att du inte tänker prata mer med mig, vadfan gör det mig?
Vi snackar ändå aldrig med varandra.
Var glad att du fick tillbaka din tröja.
Och lycka till med allt för i helvete... 8-)

Peace, stoners and douchebags.

Under tiden, ska jag leva mitt liv i en klar dimma.

Hm..

Markus ringde nyss.
Av någon anledning hade jag lite ångest och hade lite svårt att prata.
Han frågade hur det var med mig egentligen, med medicinen och sånt.
Jag sa att det var bra, såklart. Som man alltid gör.
Men han envisades med att fråga om det var bra med så hög dos osv.
Något som ekar i mitt huvud just nu är just det här som han sa: "Jag tycker inte om likgiltigheten som jag hör i din röst."

Men det är bara tillfälligt. Måste ha medicinen för att kunna fokusera på skolan.
Så jag inte kommer på villovägar eller spårar ur helt.
Det löser sig.

Det är bara tillfälligt.

Spookiness...

Jajjemän. Ikväll är det halloweenfest i Klippan. Hos "tomten".
Ska dit med Alex. Som garanterat kommer ha med sig rysk sprit *flinar*.
Han är söt den filuren.

Fixade en skiva till honom idag, som han bad mig göra.
Men självklart failade min dator, så pappa fick göra det.

Pappa är en hjälte på många sätt och vis. Han fick t ex igång elementen idag. Så nu slipper man se ut som en kåldolme när man går omkring :D

Men hursomhelst, så ska vi dit. Man skulle ha med sig egen dricka. Så jag ska gå iväg och köpa Hallonsoda sen tror jag :D.
Nykterist? Javisst.
Vill inte direkt riskera någon snedtändning i huvudet iomed medicinen och så.
*nynna lite*
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer nu.

Alex var här igår.. vi gosade i min säng i princip hela dagen. Så min überstora pingvin Isaac (som Alex trodde var en kudde) luktar Alex nu :D
Lite mysigt när man vaknade på morgonen och andades på Isaac's mage.
Kändes som att Alex var kvar då :)
Sen när jag vände mig mot nattduksbordet, så såg jag att hans klocka låg där.
Så jag messade honom med ett stort leende.
Han bah;"Jag visste det var något som saknades!"

Menmen... nu ska Kärleksdockan duscha, käka och sen bli en Zombiedocka! :D

Take care!
Jezz, signing out.

Malmö minsanner.

Idag var man nere i Malmö med Björn, Eva, Alex och Linn.
Linn är Björns lillasyster. And rather special.

Det var en ganska.. skum dag.
Alex och jag gullade runt som vanligt, jag provade en klänning och han försökte smygkika.
Allmänt sött.
Allt var frid och fröjd.
Förutom att jag blev lite störd av att Linn kastade hatiska blickar på mig.
Jag förstod inte riktigt varför hon gjorde det.
Men det kom ju fram. Som allt alltid gör.

Hon var smått förtjust i Alex.
Den långa mystiska ryssen som Jezz så omsorgsfullt lyckats få runt sitt lillfinger.
Haha, inte riktigt. Men ungefär.

Men den tösen säger inte ett jota!
Inte ens hej!
Det är fett störigt.
Och när jag sen fick höra utav Eva att Linn tyckte om Alex så blev jag helt paff.
Så det var däääärför hon varit så sur på mig.
Jag ville ju genast gå och be om ursäkt, men Eva sa att det inte var någon bra idé.

Sen så ringde en gammal vän till mig, Daniel, och ville träffas lite fort vid Stadsteatern.
Så jag rusade iväg och under tiden så ringde Björn och sa: vi åker hem nu. Det är nog bättre du tar tåget.

Och så blev man lämnad där i Malmö.
Träffade som tur var en gammal vän, som jag åkte tåg med till Helsingborg.
Och där väntade Alex på McDonalds (knutpunkten) och vi tog en kaffe tillsammans.
Sen körde han mig hem, men vi stannade vid min gamla skola och satt och hånglade i hans bil i säkert.. 2 timmar.
Kändes som en underbar evighet.
Sen blev det lite hårdare och då blev det lite fjutt i sinnena.
Men nej, det var relativt rumsrent.
No sexxi tajm! :D

Men hursomhelst.. palla Linn. Hon får skylla sig själv som inte öppnar käften eller gör något.
Tjejen som syns fick killen, igen.

Synd att han kanske måste åka tillbaka till Ryssland igen till jul.
Och då vet jag inte när vi ses igen.
Men förhoppningsvis löser det sig.

Thooough he looks really good :D

Bilder på klänningen jag köpte kommer snart ^__^

Btw,

nej, jag äter inte bajs.

Men jag tar gärna en kisskaka eller två :)

Haha! :D

Nej, jag ger mig inte.
Jag måste bara säga att; IMORGON SKA JAG TILL MALMÖ OCH SHOPPA!

TIHIHIHIHIH.

Antagligen en klänning från Shock och ett par matchande skor.
Bild lär ju komma, vare sig ni vill det eller inte.

Livet är så underbart, med plånboken full av uttag från våran kontoautomat. Ja, det är så underbart att sprätta pengarna, och sitta med påsar i händerna.

Gud vad kreativ man är. Det tog tid.
Rimma är inte min starkaste sida :D
Puss hej sålänge.. ffs.. ;P

Tankar kommer i perioder, inte dagar.

Jag kommer inte skriva ett inlägg per dag, utan jag kommer säkert skriva en massa gånger om dagen!
Bara så ni vet.

Haha, gud! Jag låter så anklagande hela tiden. Vet inte om det bara är jag som tror det eller om det är så.

Men jag är en känslomässig liten tööösabit. Faktiskt.

Jag vet inte riktigt om jag ska dra hela min livshistoria, eller om jag ska börja nu bara. Börja där jag är idag. Eller om jag ska smyga in lite inlägg då och då med bitar från mitt förflutna?

Äh, jag börjar smått helt enkelt :D

Idag höjde jag min medicindos med 10mg. Jag tar en antidepp medicin som heter Fluxotin, och den har jag tagit i snart ett år.
Så nu är jag uppe i 40mg.
Det är i förebyggande syfte nu inför vintern.
Som de flesta svenskar har jag en tendens att bli väldigt deprimerad vid höst/vinter.
Och tyvärr farlig för mig själv. Men det beror även på yttre orsaker.

Kalla mig emo om du vill, men det är bara löjligt.
Ska man klassas som en folkgrupp bara för att man inte mått bra?
För att man känt ett sådant hat mot sig själv och sin kropp att man bara velat ha sönder den?
Är man ett litet emo som "skär" sig med säkerhetsnålar?
Söker man uppmärksamhet bara för att man inte orkar leva?
Om du höjer på ögonbrynet nu och tänker; "eh,, ja?" så tycker jag att du är lite dum i huvudet.
Och alldeles utmärkt att du läser det här! För jag kan och ska ändra era åsikter och tankar om självskadebeteende. Vad som är skillnaden mellan brist på uppmärksamhet och sjukdom.
För det måste uppmärksammas.

Men! Om vi nu går tillbaka till mitt liv, och vad jag gjorde idag.
Jag vaknade kvart över 9, för min bästa vän, som vi kan kalla för Markus (jag tror han föredrar att vara anonym faktiskt), skulle bli inlagd idag på psyket nere i Malmö.
Han har AD/HD (damp) och mår inte alls bra.
Så jag vaknade av att jag fick sms (hmpf, den stod på ljudlöst) och så ringde han upp mig.
Han var nervös för en medicin han skulle börja med.
Men jag sa att det skulle nog gå bra, för han är en stark människa.

I största delen av sitt liv har han knarkat. Och för 5 år sen slutade han.
Jag är jättestolt över att vara hans vän. Och att han är min.
Nu tror nog de flesta att; ja, det här är en vilsen liten påg som kanske är 30 någonting nu.
Men så är det inte.
Mitt liv och mitt umgänge är kanske annorlunda för dig.
Men det är mitt liv och mina val.
Nej, min vän Markus är faktiskt 37 år gammal.
Men jag vet ingen, och då menar jag INGEN, som är så underbar som han.
Nej, jag är inte kär i honom och skulle aldrig få för mig att gifta mig med mannen.

Han är min vän. Och vänner behöver man. Oavsett ålder.
Hade det inte varit för honom, som är en f.d knarkare, som vet hur det är att vara i skiten, så hade jag säkert suttit och dragit linor ikväll.
För jag mådde verkligen inte bra för ja, bara 2-3 månader sen.
Jag ville inte dö, men jag ville försvinna.
Jag ville knarka bort mitt huvud och bara sväva på rosa moln.

Men så blev vår relation mer intensiv. Han berättade för mig om sitt liv (små bitar, det är ju inte så kul att dra allt en fredagskväll). Hur han slutade med drogerna för att han ville att hans, då 5 åriga, dotter skulle få ha en pappa.
Knarkat i 25 år! Och nu har han varit ren i 5 år.

Som sagt, jag är stolt över honom.
Och ja, jag älskar honom. Som min vän. För att han är så fin. För att han inte bryter kontakten med mig för att jag RÅKADE få yttepytteminimalt liiiite bajs i munnen när jag hrm.. onanerade.. i... hål nummer 2.

Ja, jag är pervers och jag trivs med det.
Dock inte bajs..
Bajs är den enda nackdelen med analsex/onani.
För det är riktigt najs bortsett från det.

Meeen iallafall! Han är en riktig vän. Jag hade inte kunnat berätta något sånt för mina vänner på 20 minuters rasten i skolan.
Det hade ju stått bajsätare på mitt skåp, men jag hade nog bara skrivit koprofag undertill i parantes. Det finare ordet för bajsätare :D

Folk har svårt att förstå vår relation.
"Vad i hela friden ska en 37 årig man ha med en 15 åring att göra?! Va? Han är ju bara ute efter sex! De kan ju inte vara vänner!"
Vakna förfan..
Visserligen hade jag ju inte bangat. Men jag är rädd att vänskapen förstörs utav det. Och det hade varit min största förlust någonsin.

Gud vad jag skriver rörigt. Jag tror jag måste hitta en röd tråd.
Men det är så svåååårt när det är en massa känslor och tankar som hoppar upp.
Men så är det ibland. Det får ni helt enkelt leva med.
Kommentarer och frågor är välkomna. Men bry er inte om att skriva en massa "nedsättande" saker. För det får mig bara att skratta.
Glöm inte att; mitt liv är mitt liv. Ditt liv är ditt liv. Om jag får dela mitt med ditt, så får du dela ditt med mitt. Men du får inte äga det. Och ingen får någonsin äga ditt liv.

Take care!

Jezz, signing out.

Det första inlägget!

Min nya seriösa blogg. Som inte kommer bestå utav hjärtbrytande dikter eller halvslaskiga noveller. Dvs, om mitt liv inte redan är något utav det.

Egentligen är jag väldigt ointresserad utav att läsa andras bloggar. Såvida den inte är otroligt intressant. Men däremot är ju andra ofta ganska intresserade utav att läsa bloggar. So why not give it a shot?

Hursomhelst. Jag tänkte presentera mig litegrann nu i det första inlägget.
Jag är då Jezz. Kort och koncist. Som inte ALLS återspeglar min personlighet.
Jag är svår, men ändå enkel. Läsbar, men ändå inte. Opålitlig men samtidigt din mussla som skyddar din pärla. Jag leker med livet, döden, färger, bilder, ord och känslor.

Men jag är expert på att måla bilder och känslor med mina ord.
Men ja.. vi får se hur det går!

Jag hoppas jag kan nå ut till folk med min blogg. Liten eller stor publik spelar ingen roll. Om det så bara är en person som läser min blogg, så är det iallafall mycket bättre än att ingen gör det.

En liten varning bara; Mina tankar är inte rumsrena. Nu menar jag inte att jag kommer skriva om bajssex, även om det är intressant (dvs, hurfan kan man tända på sånt?!), men jag är en ganska.. Speciell och vulgär person. Men ja, det är ju helt klart upp till dig som läser om du vill läsa eller inte. Så, inga störiga kommentarer om att jag skriver om opassande saker. För det här är min blogg, mina tankar och miiiiina ord :)

Hoppas vi fick det löst redan nu.
Och självklart får ni göra reklam för min lilla blogg om nu anser att den är givande.
Men nu tror jag att jag presenterat färdigt.
Frågor utav alla dess slag är självfallet välkomna!

Until next time, take fucking great care!