blargh...

... något säger mig att jag skrivit blargh som överskrift för inte så längesedan. *deja vu*

Nåväl. Mitt hår är rosa/lila/rött och ganska konstigt, men jag funderar på att gå ner och råtvätta det och se vad det blir för färg, så får jag se om jag färgar om det.
Mitt liv är allmänt tråkigt. Jag har lust att skriva bajjehål i mammas agenda. Och på mjölken i kylskåpet. Heeej jag är mogen! Men det fungerar att skriva prutt också.

"till helgen blir'e o' ta den i prutten!"

Sanning och Kärlek. Pravda i Ljoblija *haha, gissar*

Fan vad jag är skoltrött! Och fan vad jag framstår som en n00b när jag skriver sånthär bajstråkigt. Och speciellt när jag skriver n00b.
What the hell... vem fan läser det här ändå?

FREEEEDRIK REINFELDT!! HÖR MIG! SE MIG!

Rövknulla mig eller något.
*förlåt fredde, var inte meningen o dra med dig i det här*

Det här är nog det sämsta och mest oseriösa jag någonsin skrivit, och jag förstår inte varför jag fortsätter.

Och om ni undrar varför jag skriver konstiga taggar/etiketter för mina inlägg, så är det för att min blogg ska komma upp när folk googlar :D

tjarå..!

Mother Russia

Skönt att Malena Ernman vann Melodifestivalen. Nu vill jag VERKLIGEN till Moskva.

Drömde om Alexandrovitj idag. Och tänkte på honom. Ringen sitter på fingret igen. Amor vincit omnia. Men vart är han? Det är ju inte vi längre. Ringen är nog mer som en hyllning till mig själv. Jag älskade. Jag kunde älska. Vi älskade! Samtidigt håller den mig tillbaka.

Vem förtjänar min kärlek?

Pravda i Nepravda.

Sanning och lögn.Men min största kärlek riktas nog mot musiken. Mot operan, baletten, magdansen och allt det som får mig att vilja leva.
Jag har trott att jag älskat. Jag har blivit hjärntvättad till att tro att jag älskat.

Men med Alexander Alexandrovitj Karpov aka Sasja, så tvingades jag inte till något. Jag behövde inte tro. Jag kände. Jag visste. Jag var. Vi var. Tillsammans.Vår väg var utstakad. Vi visste vad som skulle hända.

Men ödets vägar kan man inte ändra.Och allt i mitt liv pekar mot Ryssland.

Kanske kommer vi träffas igen... Kanske blir vi något.

Men till Ryssland ska jag.

Och jag SKA bli fri från den kroniska tomhetskänslan!