Hm..

Markus ringde nyss.
Av någon anledning hade jag lite ångest och hade lite svårt att prata.
Han frågade hur det var med mig egentligen, med medicinen och sånt.
Jag sa att det var bra, såklart. Som man alltid gör.
Men han envisades med att fråga om det var bra med så hög dos osv.
Något som ekar i mitt huvud just nu är just det här som han sa: "Jag tycker inte om likgiltigheten som jag hör i din röst."

Men det är bara tillfälligt. Måste ha medicinen för att kunna fokusera på skolan.
Så jag inte kommer på villovägar eller spårar ur helt.
Det löser sig.

Det är bara tillfälligt.