Smärta...

Smärta för mig är inte när jag slår mig, eller blir sjuk.
För mig är smärta när folk man trodde man hade bra kontakt med helt plötsligt skiter i en.
Och t ex tar bort en som vän på bilddagboken, så jag inte längre kan se hennes bilder.
Och hon slängde sig runt halsen på mig varenda gång jag hälsade på.
Men sen.. sen gick allt åt helvete, och jag vet inte ens varför eller hur det kunde hända.

Smärta för mig.. är när de man tycker om ljuger en rätt upp i ansiktet.
Som bara ler åt en och menar en annan sak.

Mitt hjärta är helt.. trasigt..
Det kommer läkas, självklart, så mycket betydde hon inte för mig.
Men det gör ont ändå.

Och alla minnen av svek poppar upp i huvudet. Våldtäkten, alla misshandlar, alla gånger jag lurat mig själv..

Om folk insåg hur trasig jag var, så skulle de aldrig kunna se på mig som den glada tjejen.
För det är jag inte.. innerst inne.

På insidan är jag helt svart.. och ihålig..
Jag önskar jag var död..