lördag 14 mars 2009

Mother Russia


Skönt att Malena Ernman vann Melodifestivalen. Nu vill jag VERKLIGEN till Moskva.


Drömde om Alexandrovitj idag. Och tänkte på honom. Ringen sitter på fingret igen. Amor vincit omnia. Men vart är han? Det är ju inte vi längre. Ringen är nog mer som en hyllning till mig själv. Jag älskade. Jag kunde älska. Vi älskade! Samtidigt håller den mig tillbaka.


Vem förtjänar min kärlek?

Pravda i Nepravda.

Sanning och lögn.Men min största kärlek riktas nog mot musiken. Mot operan, baletten, magdansen och allt det som får mig att vilja leva.
Jag har trott att jag älskat. Jag har blivit hjärntvättad till att tro att jag älskat.


Men med Alexander Alexandrovitj Karpov aka Sasja, så tvingades jag inte till något. Jag behövde inte tro. Jag kände. Jag visste. Jag var. Vi var. Tillsammans.Vår väg var utstakad. Vi visste vad som skulle hända.

Men ödets vägar kan man inte ändra.Och allt i mitt liv pekar mot Ryssland.

Kanske kommer vi träffas igen... Kanske blir vi något.

Men till Ryssland ska jag.



Och jag SKA bli fri från den kroniska tomhetskänslan!

Inga kommentarer: